Min äldsta dotter är nyss fyllda sju år. Jag berättade lite om katthemmet på vägen till Södertälje och hon kunde inte förstå att det fanns så elaka människor. Hon trodde nog att det var tjuvar som bröt sig in hos folk och kastade ut katterna, inte kan väl vanliga människor behandla katter så illa.

Hon blev väldigt berörd av alla katterna vi såg, av Kias berättelse (se blogglänk 27/8) och det jag berättat. Hon blev ju lite orolig över Findus mamma Kittekatten som bor kvar och hans syskon.
Därför är vi nu fadder till katterna på katthemmet och skänker en liten summa varje månad.

Tänk om alla som köper kan skulle tänka på katthem i första hand och att om man ska köpa via tex blocket.. att man väljer bort personer som inte vaccinerar sina katter.
De kattungar jag träffat via blocket annonser har inte haft hälften av Findus framåtanda och socialaträning.
Ge katthemmen en chans.

I natt var Findus mycket lugnare. Han sov precis bredvid sonen nästan hela natten.
På morgonen när jag vaknade hörde jag luddes irriterade morrljud från under sängen.
jag försökte knacka i golvet om FIndus skulle känna det men inte då.
När jag titta under sängen ser jag att Findus gör ett försök att snutta på ludde hi hi...
Ludde var inte alls med på noterna.

När Findus såg att jag var vaken kom han fram istället och tyckte han skulle få blötmat så det fick bli så.

Sov jag en timme i natt är jag tacksam.
Findus hade massor av energi och sprang fram och tillbaka i lägenheten... BUSADE hela tiden med fötter, händer och frodo.
Ludde fräste fortfarande men mindre nu när han märker att inte Findus bryr sig.
Findus somnade till några gåner och sov tätt tätt bredvid lillhusse eller mig.
Hur ska detta gå tänkte jag, sonen som sparkar runt och rör sig så mycket. Men det gick jättebra och Findus använde lådan både till att bajsa och kissa i.

hur sjutton kan det gå så jäkla bra tänkte jag. Hans syskon var ju lika sociala, jag mindes bara Missens rädsla och den andra katthemmet där katterna inte alls var så här.

När jag gick upp på natten följde Findus mig som en skugga, han fick lite mera blötmat och sedan somnade vi båda en liten stund tror jag.
På morgonen hälsade han glatt på barnen som satte sig på huk och klappade försiktigt. Sedan somnade han i deras plastlåda med leksaker.

Under dagen låg han sedan tätt tätt bredvid i soffan när han inte busade runt.  Gick jag iväg följde han gärna med om jag var borta för länge.

När stora dottern kom hem och ville att vi skulle sätta bokpapper på hennes skolböcker tyckte Findus att han nog måste övervaka det hela. Han skuttade upp på köksbordet och tittade ut genom fönstret och kollade samtidigt vad vi gjorde för spännande saker.

Det blev busande med barnen och kattkompisarna innan kvällen.
När det sedan blev kväll på var han plötligt borta och jag gick och letade. Det var ju liksom inte lönt att ropa eftersom han är döv.
Till slut hittade jag honom där han valt att lägga sig hos lillmatte.

Efter alla papper var skrivna och vi fått kattpaket från Royal Canin var det dax att hämta in kattburen och ta med Kevin hem.

Han började genast jama och ropa efter syskonen men när vi åkt 5-6 min blev han tyst och satt och tittade på dottern som fick sitta i baksätet med honom (självklart satt han i buren).
Han spann och mjölktrampade i buren innan han somnade och sov nästan hela vägen hem.

När vi kom hem var kl över 8 på kvällen. Kevin (eller numera Findus) fick sitta kvar i buren medans jag snabbt ställde fram två kattlådor till.

Undertiden passade frodo på att undersöka buren med ett vitt spöke i.. Herrejösses tänkte han nog, vad är det här nu då.
Men han luktade bara snällt och visade att han var en gentleman som inte fräser eller slåss med kattungar.
Ludde tyckte nog att Findus skulle ha stanna där, han och frodo har ju haft det så bra. Legat hos matte varje natt, sover och äter mat mellan busperioderna.

Samtidigt som jag öppnade kattburen så kom de två yngsta hem från sin faster som passat dem.
Findus var morsk och kavat och lät dem klappa lite.. men han hade ju väldigt mycket annat att göra. Ett helt hem att utforska ju.
Han lyftes ur och fick gå runt. Frodo och han luktade på varandra utan minsta fräsning eller så. Superduktiga.
Findus började genast gå runt med svansen högt och undersökte badrummet medans frodo och ludde försökte undersöka honom...
Ludde sa ifrån, morrade fräste och slog lite med tassen. Men jag märkte ganska snabbt att Findus inte alls brydde sig om sånt. Han hör nämligen inte alls och hörde inte Luddes fjantiga morranden.
Man tycker ju att en stor maffig kille på 7-8kg borde vara säker i sin roll när det kommer en lite plutt på 1,8kg.
Frodo visade dock vägen och busade med Findus redan samma kväll.

Eftersom jag hade haft mycket kontakt med katthemmet via mail så hade vi kommit överens att jag tar med foton på hemmet och katterna som bor här samt kattbur. Skulle det vara så att de godkände oss och vi tycker att Kevin verkar som en katt för oss skulle han få följa med hem.
Det var så pirrigt, jag visste ju Missen varit första tiden. Gömt sig i källaren och sprang i panik om han hörde barnröster.

Det var en lång och tråkig resa, det är ca 11mil till södertälje.
Det gick bra att hitta även om katthemmet ligger lite gömt bakom en husknut. Eftersom jag innan jag köpte mina maine coon killar tänk på att ta en vuxen hemlösing så var jag orolig över hur personalen och hemmet skulle se ut. Det katthemmet jag besökte för flera år sedan var inte bra skött och personalen gjorde ett oseriöst intryck.

Vi ringde på dörren till södertälje katthem och en kvinna öppnade.
Vi ombads att ta av skor och på oss plasttossor. Jag berättade att vi var där för att träffa Kevin och vi blev visade till hans bur. Eller bur och bur, det är mera som ett litet förrådsstorleks med gallerdörr.
Kattlådor, vatten, torrisar och blötmat som tre kattungar mumsade på när vi blev insläppta till dem. Det var också lite möbler som hylla och liggunderlag så katterna kan ligga skönt.
Där satt Kevin och hans två syskon. Mumsandes och tittade upp när vi kom in och satte oss på golvet.
Det var rent och fräscht överallt och katterna såg välskötta och välmående ut.
Sedan kom personalen som jag mailat så mycke till. Hon berättade om hemmet, katterna och hur det hela fungerar. Vi satt en bra stund och småbusade med kattungarna.
Alla tre var otroligt framåt och sociala, de började genast leka med dotterns hår och klättrade upp på min rygg.
Efter en stund frågade personalen om vad vi tyckte om Kevin. JO han verkar ju underbar. Busig och social kille..
Då tyckte hon att vi skulle skriva en intresseanmälan och så ville hon titta på bilderna jag hade med mig, så hon ser hur vi bor.

Jag fyllde i intresseanmälan och dottern fick vykort och tidning av personalen. Jag fick visa bilderna för 3-4 i personalen så de fick se hur Kevins nya hem skulle se ut. Samt bilder på våra två katter.
Tur nog så godkändes vi och alla papper skrevs.
Kevin var vaccinerad tre gånger (xtra tidigt eftersom katthem har högre smitt-tryck än vanliga hem) avmaskad tre gånger var han också.
700kr kostar en kattunge från hemmet, det täcker ju knappt vaccinationerna ens.

Min första katt var en vuxen huskatt från kattvärnet i stockholm. Rövarna hette han på pappret men han blev en Missen hemma hos oss Han fick somna in när han var 18år, då bodde han kvar hos mina föräldrar där han ville stanna när jag flyttade till lägenhet.

Nu hade vi två katter här.
En svartsilvertabby kille som heter frodo samt en cremetabby kille som heter ludde, båda maine cooner.
Frodo är en otroligt snäll och go, en stor personlighet.
Ludde är också snäll, men inte i samma liga som Frodo.
Barnen älskar sina katter och katterna älskar dem tillbaka. För vad är bättre än snälla barnahänder som smeker och kliar bakom örat.
Mamma Susanne är nämligen stenhård på hur katter ska behandlas, här är katterna nummer ett och får absolut inte behandlas illa eller retas med.
Något som tyvärr inte är självklart, många föräldrar låter barnen bära runt katterna hur som helst, dras i svansar och öron.
Katterna blir en leksak istället för en familjemedlem. För vilken mamma skulle tillåta att syskonen drar och slår varandra utan att ingripa.

När jag bestämde att en ny katt skulle få flytta hit tittade jag på blocket, drömmen var en helvit katt, gärna oddeyed :)
Men vad som var jätteviktigt var att den skulle vara hyggligt social eftersom jag visste hur rädd Missen var för barn första 8-10åren.
Varje dag söktes det i annonser efter en perfekt katt till oss.
När jag sedan en dag satt och tänkte på missen började jag titta lite på katthem och deras hemsidor.
Jag hittade ett katthem och spec en blogg som gjorde att tårarna rann. http://www.kattsidor.blogspot.com/

Tänk på hemsidan fanns faktiskt två vita kattungar, jag mailade men fick svaret att båda var upptagna redan.
Man vet ju heller inte om hur pass bra en f.d hemlös kan anpassa sig till en stor familj som redan har två katter.
Efter ett par dagar fick jag mail ifrån katthemmet och sa att Kevins intresserade dragit sig ur. Kanske för att de misstänkte att han var döv, jag vet inte riktigt. Huvudsaken var att vi skulle få titta på Kevin.
Dövheten skrämmer inte mig, vi tar resan till södertälje och ser om Kevin kan vara en katt för oss. http://www.sodertaljekatthem.se/